Oro för pengar? Häromdagen vaknade jag lite för tidigt och lät tankarna vandra iväg. Jag fyller 38 i dagarna och tankarna gjorde några nedslag i det som varit. Liv, pengar och annat.
Tankarna svävade vidare och jag nuddade vid ekonomi och dök djupare ner i funderingar kring detta. Jag tänkte på alla gånger jag varit orolig för min ekonomi och vad det gjort för mitt välmående. Under många år har jag i bästa fall levt från lön till lön eller studiebidrag till studiebidrag. Det tär och skapar stor oro.
Tankarna vandrade vidare till nutid och jag försökte känna efter hur jag har det nu. Kan jag känna rädsla? Nej jag kände ingen rädsla eller oro för pengar. Vad är skillnaden från nu och då? Då var ju bara knappa två år sedan...
Skillnaden
Först och främst är vi nu nere på en låg belåning på vårt hus. 53% cirkus. Vi har dryga halvmiljonen på våra ISK:n och 600 000 kr om vi räknar in barnsparandet. Allt detta är så klart underbart men det är inte hela sanningen till varför jag känner som jag gör.
Jag tror att största delen är att vi lever på mindre än 50% av våra löner. En av oss behöver inte arbeta. Gott så och en stor frihetskänsla. Mer då?
Jag har släppt prestigen kring arbete och prylar samt skapat fler inkomstkällor. Jag tror mig kunna hugga i lite var som helst och är ganska säker på att jag kan vaska fram sådana tillfällen utifall jag blir av med arbetet och inte hittar nytt inom mitt område.
Om det skulle gå åt helvete har vi alltså en krockkudde i ISK:n, socialförsäkringssystemet, våra låga levnadsomkostnader, vår insourcing av tjänster och kunskap samt då denna nya syn på arbete. Det är många lager av säkerhet som gör att jag inte känner oro inför ekonomin längre.
Känner ni oro för pengar eller har ni släppt det? Finansfobi kan det visst heta också.
Pengar har förlorat sin mystik och är lite av ett verktyg istället. Lite därför jag förutom indexkramning, investmentbolag även vill ha utdelningsbolag så det kommer inte lite pengar mer eller mindre oavsett vad.
Insourcing, det har jag aldrig hört innan, en sån fin beskrivning på att göra saker själv!
Angående dippen får den gärna komma snart, ju förr desto bättre, i och med att vi är så tidigt i vårt sparande.
Idag ett år senare är oroskänslan för ekonomin som bortblåst. Det handlar om en känsla av att tagit kontroll över något som man känner sig förlorat kontrollen över. Som du skriver har det fler bottnar och jag håller med 100% att känslan av tex fler inkomstkällor än lönen är en väldigt stor frihet. Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle kunna få in runt 60 000kr i extra inkomster under 2019 hade jag nog skrattat och tyckt det var svammel och galenskap. Men det är det som är det fina med nätverk och utbyte av inspiration och motivation bland FIRE-kretsarna som leder till att vi kan utmana det som idag känns omöjligt.
Vi har inte kommit riktigt lika långt i sparade slantar som er men känslan av att veta att vi skulle kunna leva 2-3år på vårt sparade kapital är tillräcklig sinnesfrid för min del att släppa eventuella orostankar. Tvärt om så har det lett till att jag bara ser möjligheter med livet och nyfiken på att testa nya vägar. Det här har även spillt över på jobbet har jag (och andra på jobbet ) märkt i de projekt jag driver eller på annat sätt är delaktig i. För mig handlar FIRE mer om självutveckling än ekonomi. Mer om resan än målet. Men som verktyg levererar det verkligen på alla plan, där både utmanar och förändrar dig samt ditt förhållande till din omgivning.
Hälsningar Louise
Skulle det verkligen skita sig kan både du och vi sälja och hitta billigare. Det finns alltid vägar.
Har 5 år till jag fyller 55 år och troligen kan gå i pension. Eftersom en A-kasseperiod är drygt ett år får jag oroa mig 4 år till. Behöver jobba några år till med nysparande för att utdelningarna ska kunna växa till sig.
Bara en idé. Du kanske är Mycket närmare än du tror till din FIRE.
IGMR: Hoppas det slutar blåsa också. Dialogen med chefen är ganska bra just nu, men jag känner mig påpassad. Det vore intressant att kolla hur svårt det är att få jobb som 50-åring. Har väl inte sökt jobb aktivt på över 10 år nu... och kan nog tänka mig jobb som är sidledes karriärsmässigt, behöver inte vara ett kliv uppåt då jag bara har ca 5 år kvar.
Nu är väl halva hans ditt om ni nu inte skrivit något annat ;)