Det här är min personliga erfarenhet av min första 24-timmarsfasta 2019. Forskningen på intermittent fasta är blandad: den kan hjälpa vissa med vikt och vissa metabola riskmarkörer, men verkar ofta ge ungefär samma effekt som vanlig kalorirestriktion och långtidsdata är mer begränsade.
Det här är alltså främst en personlig erfarenhet av hur ett dygn utan mat kändes för mig – inte ett råd om att andra ska göra samma sak.
Varför testade jag 24 timmars fasta?
Vid den här tiden hade jag redan börjat med periodisk fasta och åt normalt inom ett fönster på ungefär åtta timmar per dygn.
Det fanns flera skäl till att jag ville testa ett helt dygn:
- Jag var nyfiken på hur kroppen och huvudet skulle reagera.
- Jag gillade enkelheten i att ha tydliga tider då jag åt och inte åt.
- Jag ville bli mindre styrd av känslan att hunger måste lösas direkt.
- Jag såg det som ett litet experiment i att utsätta mig för något ovant.
Det viktiga för mig var att det inte skulle bli fanatiskt. Var det brunch, familjefrukost eller något annat trevligt så fick fastan helt enkelt vänta.
Vad händer under 24 timmars fasta?
Efter ett dygn utan mat har kroppen gått en längre period utan nytt energiintag, men exakt hur man känner sig varierar mycket. Hunger kommer ofta i vågor. En del känner sig förvånansvärt opåverkade, andra blir trötta, yra eller får svårt att koncentrera sig.
Det finns mycket långtgående påståenden på nätet om autofagi, ”cellreparation” och hormonella effekter efter ett visst antal fastetimmar. Forskningen på människor ger inte stöd för att sätta en exakt klockslagseffekt på sådant. Jag skulle därför inte använda 24 timmar som någon magisk biologisk gräns.
Min första 24-timmarsfasta
I fredags var vi en matlåda kort. Jag erbjöd mig att äta havregrynsgröt till lunch och fick en kärleksfull blick tillbaka av min äkta hälft. Hon fick matlådan och jag fick havregrynen.
När lunchen väl kom var jag inte särskilt hungrig och tänkte att det bara var sju timmar kvar till ett helt dygn utan mat. Så jag hoppade över lunchen och gick i stället till ett större Coop nära jobbet.
Där blev det lite märkligt. Efter ungefär 16 timmar utan mat kände jag mig yr, overklig och kognitivt seg. Händerna kändes nästan som om jag tittade på dem genom en skärm. Det höll i sig ungefär en halvtimme och gick sedan över.
När jag senare kom hem upptäckte jag dessutom att jag glömt både kaffe och kaffefilter – det viktigaste på hela inköpslistan. Fru IGMR:s tidigare sammetslena blick blev betydligt kallare.
Mer dramatiskt än så blev det inte. Lite virrighet, en misslyckad inköpsrunda och sedan mådde jag som vanligt fram till middagen vid 19-tiden.
Vad ville jag få ut av det?
Det jag uppskattade mest var inte någon mätbar hälsoeffekt utan känslan av att hunger inte behövde styra mig. Tidigare kunde jag bli stressad både av hunger och av vetskapen att det skulle gå länge mellan två måltider.
Efter att ha experimenterat med fasta märkte jag att hungern ofta kom i vågor och sedan klingade av. Det gjorde mig mindre benägen att tolka varje hungersignal som ett akut problem.
Det var egentligen den största vinsten för mig: inte att bli "friskare" över en natt, utan att känna mig mindre styrd av rutinen att jag måste äta exakt när kroppen säger till.
Hur bryter man en 24 timmars fasta?
Efter mitt dygn åt jag helt enkelt middag som vanligt. Efter en enstaka 24-timmarsfasta finns det för en frisk vuxen normalt ingen anledning att göra själva måltiden märkvärdig. Min egen erfarenhet är snarare att det är lätt att bli väldigt hungrig och överäta när fastan är slut, så jag tycker att en vanlig måltid är rimligare än att göra även avslutet till ett projekt.
Går man ner i vikt av 24 timmars fasta?
Det var inte mitt mål. Fasta kan leda till viktnedgång för vissa, framför allt om den gör det lättare att äta mindre totalt, men intermittent fasta verkar inte generellt vara någon magisk genväg jämfört med andra sätt att minska energiintaget.
Jag försökte själv äta ungefär lika mycket totalt som tidigare, bara inom ett kortare tidsfönster.
När ska man avbryta – och vem bör vara försiktig?
Längre fasta passar inte alla. Den som är gravid, minderårig, har eller har haft ätstörningsproblematik, använder läkemedel som påverkar blodsockret eller har en sjukdom där måltidsmönstret spelar roll bör inte experimentera på egen hand.
Jag fick själv tydlig yrsel och en märklig overklighetskänsla efter ungefär 16 timmar. Det är inget jag i dag skulle beskriva som ett positivt tecken på att fastan ”fungerar”. Yrsel, svaghet, förvirring eller andra tydliga symptom är skäl att avbryta och äta, och vid återkommande eller kraftiga besvär söka medicinsk rådgivning.
För mig var detta ett experiment. I efterhand är jag betydligt mer försiktig med att dra stora slutsatser om cellreparation, hormoner eller långsiktig hälsa från ett enda dygns fasta.
Om du vill läsa vidare
Jag har kvar mitt äldre inlägg om periodisk fasta. Även det är en personlig tidsbild från när jag experimenterade mer aktivt med detta.
För aktuell forskning är det bättre att börja i systematiska översikter och stora medicinska kunskapskällor än hos enskilda fasta-profiler eller influencers.
13 kommentarer