Vi bygger ett hus. Själva.

Efter flera år av sparande, indexfonder och försök att fatta någorlunda rationella ekonomiska beslut gjorde vi det självklara.

Vi köpte en stor tomt i en bokskog på Österlen och började bygga ett arkitektritat fritidshus.

Detta är fritidshuset.

Det började med en plats

Tomten ligger i en bokskog på Österlen, ungefär tio minuter från havet. Här finns bokskog, hästhagar och fler fåglar än grannar.

Vi köpte marken för flera år sedan. Då framstod själva tomtköpet som det stora beslutet. Det kan jag nu säga att det inte var…

Sedan följde avstyckning, bygglov, projektering, konstruktion, offerter, markarbete och, och, och…

Saker som takfotsdjup, glasinfästningar, diffusionsöppna takdukar och exakt hur ett ventilationsrör ska passera genom 200 millimeter massivt trä.

Ett hus av trä

Vi ville bygga ett hus i och av trä.

Fritidshuset är cirka 100 kvadratmeter stort och byggs i massiv KL-trä. Väggarna består av 200 millimeter trä som ska vara synligt både inne och ute. Ingen gipsbeklädnad, inga foder som döljer konstruktionen och ganska få möjligheter att i efterhand låtsas som att en kabeldragning egentligen var planerad så.

Huset är ritat av fru IGMR, som är arkitekt. Det är naturligtvis en enorm fördel.

Huset består förenklat av tre delar: en mer sluten del med sovrum och badrum, ett öppet och uppglasat sällskapsrum samt en stor uteplats under tak. Tanken är att gränsen mellan huset och bokskogen ska bli så liten som det går utan att vi faktiskt behöver sova utomhus.

På nedervåningen blir det tegelgolv. I mitten av huset står en Stûv-kamin, inbyggd i köksön. Köket samlas kring denna köksö och genom den öppna gaveln ser man rakt ut bland träden.

Det är ett fritidshus. Ambitionsnivån råkade dock dra iväg en smula. Det beror på att detta har varit en dröm sedan vi träffades och att vi nu har möjligheten att förverkliga den.

Hur mycket bygger vi själva?

”Självbygge” kan betyda lite olika saker.

Vi har tagit in hjälp med att gjuta grunden, resa stommen, lägga taket och dra elen.

Men vi har själva ansvarat för projekteringen, upphandlingen, inköpen, samordningen och besluten. Fru IGMR har ritat huset. Vi har gjort elprojektering, letat leverantörer, jämfört tekniska lösningar och köpt in stora delar av materialet direkt.

En av de praktiska frågorna i ett fritidshus är förstås uppkopplingen. För den som också försöker lösa internet utan självklar fiberanslutning finns en bra genomgång hos Stugteknik om 4G/5G-router för fritidshus.

Dessutom gör vi mycket praktiskt arbete själva – ja, allt förutom grund, stomme och el.

Det innebär vardagar på våra vanliga jobb och helgarbete med fritidshuset. Resan är knappt 20 mil tur och retur.

Vi har därför fått införa något som liknar normala arbetsdagar även på bygget. Vi kan inte arbeta tills det blir mörkt varje helg bara för att huset råkar stå där och se ofärdigt ut – det gjorde vi i början, men det fungerade dåligt.

Det vanliga livet måste också få plats. Framför allt måste vår son få ha sina föräldrar närvarande.

Det går förstås sådär ibland – som när vi installerade 16 isolerglas på tre dagar utan att ha gjort det förut. Bara vi två och en hyrd glasrobot på 6–700 kilo.

Vad kostar det?

Mycket pengar.

Det är heller inget lågprisbygge. Huset har en massiv KL-trästomme, stora specialbeställda isolerglas, tegelgolv, plåttak, kalksten, specialritat kök, kamin, golvvärme parat med en luft–vattenvärmepump.

Samtidigt hade ett motsvarande hus som totalentreprenad sannolikt kostat betydligt mer. Genom att själva rita, projektera, upphandla och utföra delar av arbetet kan vi lägga pengarna på huset i stället för på alla lager mellan oss och dem som faktiskt tillverkar sakerna.

Det betyder inte att självbygge är gratis. Vi betalar med pengar, arbetstid, helger, mental kapacitet och en kropp som ibland småstrejkar.

Jag har nu skrivit mer om ekonomin i Dyrt där det räknas, billigt där det inte gör det – om vad vi lägger pengar på, vad vi försöker kapa och hur vi räknar på byggkostnaden.

Och om vad bygget gjort med vår privatekonomi, förmögenhet och riskspridning finns Året då vi blev rikare men kände oss fattigare.

Men FI då?

På ett kalkylblad är fritidshuset ett tydligt avsteg från den snabbaste vägen till FI.

Pengar som hade kunnat ligga i globala indexfonder har i stället blivit trä, glas, tegel och plåttak.

Men vår strävan efter ekonomisk frihet har aldrig handlat om att få högsta möjliga siffra på ett konto, även om vi räknar med att få ut ett större värde än vi stoppar in.

Vi vill skapa ett liv med mer frihet, mer tid tillsammans och större möjlighet att välja hur vi arbetar och bor. Fritidshuset är inte något vi unnar oss efter att resan är avslutad.

Det är en del av resan.

När huset är färdigt får vi möjlighet att tillbringa mer tid på Österlen. På sikt kan det också påverka hur vi väljer att bo i Malmö. Kanske behöver vi inte samma boende där som i dag. Kanske kan vi frigöra kapital och fördela både tiden och kostnaderna på ett annat sätt.

Vi vet inte ännu, och där är det fina – vi behöver inte fatta alla beslut i förväg. Vi har en möjlighet att känna oss för. Kanske hyra ut fritidshuset och ha kvar Malmö? Skala ner Malmö och växla upp livet på Österlen?

Var står vi nu?

Grunden är gjuten. KL-trästommen är rest. Taket ligger på plats, glaspartierna är monterade och kaminen står där den ska.

Vi har behandlat hundratals kvadratmeter trä, arbetat med fasaden och köpt in det mesta för att huset ska bli färdigt.

Nu väntar bland annat installationer, badrum, kök och omkring 80 kvadratmeter tegelgolv.

Det återstår alltså en del.

På bloggen kommer jag att skriva mer om huset, ekonomin och alla val vi gjort. Både sådant som blivit bra och sådant vi i efterhand möjligen hade gjort annorlunda.

Det blir inlägg om KL-trä, glaspartier, värme, ventilation, tegelgolv, ytbehandling, kostnader och det mjuka.

Fritidshuset är ett pågående, lustfyllt och lustdrivet experiment.