Familjen IGMRs taktik för att köpa saker så billigt som möjligt. Spartips!

Reklam – värvningslänkar till Refunder och MyBonus: Om du registrerar dig via någon av länkarna kan vi få en bonus. Det kostar inget extra för dig.

Uppdaterad september 2026. Det här inlägget skrevs ursprungligen 2018 och själva grundidén har åldrats betydligt bättre än några av tjänsterna vi använde då. Ikano-kortet är borta ur vår vardag, klädhandeln har flyttat över mot Vinted och Sellpy och jag är mindre intresserad av att jaga tre rabatter ovanpå varandra bara för sportens skull. Men ordningen är fortfarande densamma: behöver vi saken, går den att köpa begagnad och – först om svaret blir nytt – hur köper vi den till ett vettigt pris?

Fröet till originalinlägget kom från en kommentar från den numera nedlagda bloggen Vår Ekonomiska Resa och från Fru EfficientBadass gamla Sparhöst. Det handlade egentligen aldrig om att konsumera mer för att man lyckades få 6 procent cashback. Tvärtom. Det handlade om att göra den konsumtion som faktiskt behövs lite mindre dyr.

1. Ska vi köpa över huvud taget?

Det här är fortfarande den viktigaste rutan i hela flödesschemat. Den bästa rabatten är 100 procent på det vi inte köper.

Vi använder fortfarande ungefär samma tankesnurra som när jag först skrev inlägget: vad kostar prylen i pengar, men också i arbetstid och livsenergi? Jag skrev senare ett helt inlägg om att räkna ut sin verkliga timpenning. När ett köp översätts från 4 000 kronor till ett antal timmar på jobbet blir det ofta lättare att avgöra om det faktiskt är värt det.

Det betyder inte att vi alltid väljer billigast. En bättre sak som håller längre kan vara det billigare köpet över tid. Men beslutet blir medvetet. Det är skillnad på att välja den dyrare prylen och att bara råka köpa den.

2. Begagnat eller nytt?

Har vi bestämt oss för att köpa börjar vi nästan alltid med begagnat. Någon annan har redan tagit den första och ofta ganska brutala värdeminskningen.

Här har vårt beteende förändrats en del sedan 2018. För kläder är Vinted numera förstahandsvalet både när vi köper och säljer. Sellpy använder vi också, framför allt när vi köper. Där gillar vi möjligheten att kunna returnera om storlek eller passform blir fel. För andra prylar finns fortfarande Blocket, Tradera och lokala köp- och säljgrupper.

Det fina med begagnat är att det ofta öppnar för bättre kvalitet inom samma budget. I stället för en ny halvdålig sak kan man ibland köpa en betydligt bättre sak som redan fått sina första repor av någon annan. Praktiskt.

3. Om vi köper nytt: prisjämför först

Väljer vi nytt, however – då börjar cirkusen.

Första stoppet är fortfarande Prisjakt eller motsvarande prisjämförelse. Det viktiga är inte bara prislappen utan slutpriset: frakt, leveranstid, returvillkor och om butiken känns rimlig att handla av.

Det här är också ett område där jag blivit mindre fundamentalistisk. Om en butik kostar 40 kronor mer men har bättre returhantering eller gör att jag slipper köra någonstans för att hämta paketet kan den mycket väl vara billigast när hela affären räknas in.

4. Cashback är bonusen – inte utgångspunkten

I originalinlägget var Refunder och MyBonus nästan ett eget litet forskningsprojekt. Vi kunde först hitta billigaste butiken, sedan cashback, därefter rabattkod och till sist betala med ett kort som gav ytterligare rabatt. Det var rabatt på rabatt på rabatt och Herr IGMR var mycket nöjd med sig själv.

2026 är jag mer pragmatisk. Först hittar vi den vara och butik vi faktiskt vill handla från. Därefter kan vi kontrollera om det finns cashback. Refunder finns fortfarande och har cashback hos ett stort antal nätbutiker. Men några procents cashback gör inte en dyr butik billig om samma vara redan finns betydligt billigare någon annanstans. citeturn937221search3

På flödesschemat står fortfarande Refunder/MyBonus eftersom det är så den här taktiken växte fram. Poängen är egentligen tjänsteoberoende: pris först, eventuell cashback sedan.

5. Vänta om det går

Det här steget fanns inte tillräckligt tydligt i min gamla modell. Kan köpet vänta så får det ofta göra det. Särskilt för sådant som säljs i kampanjcykler. En bevakning och lite tålamod slår rätt ofta avancerad rabattakrobatik.

Det har också en annan effekt: en del “behov” hinner mystiskt försvinna om de får ligga några dagar.

6. Låt rabatten bli sparande – inte mer konsumtion

I originalet skrev jag att cashbacken gick direkt till investeringar. Det tycker jag fortfarande är den snyggaste slutpunkten på processen. Får man tillbaka 300 kronor är det väldigt lätt att tänka att man nu har 300 kronor att handla för. Men då har man förstås inte sparat någonting alls.

Vi försöker i stället tänka på rabatt, cashback och ett billigare begagnatköp som pengar som blev kvar. Samma pengar. Mer liv.

Kortversionen

Behöver vi den? Om ja: kan vi köpa begagnat? Om nej: jämför priset. När rätt butik är vald kan vi kolla cashback eller kampanj. Och om köpet inte är bråttom kan det få ligga och mogna lite. Det är ungefär hela maskineriet.

Det låter kanske överdrivet att ha ett flödesschema för att köpa en pryl. Men det är också ganska effektivt. De flesta dåliga köp görs innan man ens hunnit till ruta två.

Fler av våra uppdaterade spartips finns på sidan Spartips – så sparar vi pengar i vardagen.