Fördröjd tillfredsställelse låter som att säga nej till sig själv. Jag tycker i dag att det är bättre beskrivet som förmågan att välja något man värderar mer senare framför något man vill ha just nu.
Marshmallowexperimentets tidiga resultat blev mer berömda än de förtjänade. Senare forskning har visat att familjebakgrund, tillit och andra faktorer förklarar en stor del av sambanden mellan barns väntande och senare utfall.
Bekvämlighet är inte problemet
Det moderna livet är fullt av genvägar: hemleverans, streaming, snabba köp och ständig underhållning. Mycket av det är genuint bra. Problemet uppstår först när bekvämlighet blir automatisk och vi slutar fråga vad den kostar i pengar, uppmärksamhet eller tid.
Ur ett FIRE-perspektiv är frågan enkel: varje återkommande bekvämlighet behöver finansieras av framtida arbete. Ibland är det absolut värt det. Ibland inte.
Fördröjd tillfredsställelse och pengar
Sparande är i någon mening organiserad fördröjd tillfredsställelse. Man avstår från en del konsumtion nu för att få större handlingsfrihet senare.
Men det fungerar dåligt om livet bara blir en lång väntsal. För mig blev nyckeln därför inte att “stå emot” allt jag ville ha, utan att omvärdera vad som faktiskt gav tillfredsställelse.
Familj, vänner, hälsa, lärande och tid blev viktigare. Dyrare restaurang, ny bil eller ännu en pryl kunde fortfarande vara kul, men behövde inte automatiskt vinna.
Marshmallowexperimentet – vad visade det egentligen?
Det klassiska Stanford-experimentet lät barn välja mellan en belöning direkt eller en större belöning senare. De tidiga uppföljningarna blev kända för att barn som väntade verkade få bättre utfall senare i livet.
Det kom ofta att berättas som om testet mätte en stabil personlig superkraft: självkontroll.
Senare studier har nyanserat den bilden rejält. Barnets familjebakgrund, resurser, erfarenheter och hur pålitlig omgivningen upplevs spelar också stor roll. Om ett barn inte litar på att den andra marshmallowen faktiskt kommer är det rationellt att ta den första.
Det gör inte självkontroll oviktigt. Det gör bara testet mindre magiskt.
Vad är användbart i praktiken?
Jag tycker fortfarande att det finns en bra kärna här: skapa lite avstånd mellan impuls och beslut.
- Vänta ett dygn innan större spontanköp.
- Automatisera sparandet så att beslutet tas innan pengarna hinner konsumeras.
- Undvik att låta varje löneökning bli en lika stor livsstilsökning.
- Använd det du redan äger längre.
- Planera gratis eller billiga aktiviteter aktivt, inte som andrahandsalternativ.
Självkontroll är lättare när miljön hjälper till
Det är också en sak jag skulle betona mer i dag. Viljestyrka är överskattad om miljön hela tiden arbetar åt andra hållet.
Det är enklare att spara om överföringen går automatiskt. Enklare att använda mobilen mindre om den inte ligger bredvid. Enklare att köpa mindre om man inte följer hundra konton som försöker sälja något.
Så jag ser mindre på självkontroll som moralisk styrka och mer som design av vardagen.
Poängen är valfrihet, inte självspäkning
För familjen IGMR var sparandet ett sätt att byta kortsiktig konsumtion mot långsiktig flexibilitet. Men ett bra liv kan inte bara skjutas upp.
Målet är inte maximal disciplin. Målet är att använda pengar, tid och uppmärksamhet mer i linje med det man faktiskt värderar.
Och där hjälper både ränta på ränta och lite tålamod.
Jag undar om det är någon som mår bra på riktigt av denna externa evolution eller bara följderna av den (mer pengar i fickan och status). Oavsett måste den grå massan i huvudet få mala lite nu. Återkommer!
Dessa metallflaskor alla springer omkring med nu. Det känns som greenwashing all over the plejs + ytterligare en anledning att få konsumera.
"Det vi i familjen IGMR gör nu med vår FIRE resa är att vi offrar i det korta för att köpa långsiktig frihet. " Det är så sant, marshmallowstestet IRL. Det är inte lika plågsamt som barnen i de här testen ser ut att uppleva det heller ;)
Men i övrigt håller jag med om att det är för jäkla mycket trams folk köper i klimatets namn, när dito skulle bli gladare om vi bara köpte lite färre ting.
Morsan
Eller den praktiska rattmuffen. Vi som växte upp på 80-talet kan regeln: "Rimfrost - rattmuff på. Tjällossning - rattmuff av." Underhållsfri (ja, man kan ju tvätta den vart femte år eller så) och utan risk att drabbas av elfel.
Ja men visst är det så, en kollega till mig på jobbet har precis köpt lägenhet med sin flickvän. Självfallet är det i innerstan för så måste man ju bo, 4,5 miljoner kronor är pengar det också.. givetvis gratulerade jag köpet men inombords gör det lite ont..
/A
Ja, det är ju inte något jag själv skulle göra, men att andra gör det är helt okej. De kan ju göra en stor vinst senare, eller i alla fall riskeras kanske inte direkt förlust heller. I synnerhet om de hyr ut den om de skulle hamna i ekonomisk knipa längre fram. Visst, upplägget bygger väl på en livsstil med vissa regelbundna inkomstförväntningar så länge man inte betalat allt kontant (vilket väl sällan sker), men folk verkar ju vilja använda sin tid till att jobba i första hand.
Så länge tillräckligt många tycker, tror och fantiserar att värdet är flera miljoner för relativt små bostäder på vissa platser så är det ju flera miljoner de är värda i samma fantasi som skapar det som vi kallar verkligheten. Så länge vi delar fantasier kallar vi detta för verkligheten.
/Eva
/A