FIRErörelsens utopi. Häromdagen hade jag en vän på besök som jag "kommit ut" för. Han är alltså medveten om våra planer och tänk kring arbete, sparande och livsstrategi. Vi drack tvååttor och hängde i tvättstugan medan jag kämpade med badkarsblandaren. Många långa och intressanta diskussioner kring FIRE där han kom med input från sitt håll. Kan vara värt att nämna att han arbetar som psykolog.
Hursomhaver - vi pratade om hur samhället ser ut och mina strategier för att "hacka" systemet. Det är ju egentligen inget hack utan att leva resurssnålt rent materialistiskt för att skifta, och byta det överflöd som uppstår mot tid. Mer tid både nu och senare.
Han tolkar "rörelsen" eller dessa tankar som någon slags nyliberalistisk egoism, kryddat med kaptitalism för att nå slutmålet filantropi / alturism. Kanske inte för alla men många har de tankarna. Frigöra tid för att göra gott för familj, vänner, sig själv, orten, lokalsamhället och världen.
Jag och Utdelningsbagaren tjatade lite på Instagram igår om detta. Han menade på att man måste frigöra sig själv innan man kan hjälpa andra. Detta är lite samma tanke som jag fick anamma när jag gick i väggen. Jag måste ta hand om mig själv och sätta min hälsa i första rummet (inom rimlighetens gränser förstås) innan jag på riktigt kan finnas till för mina närmsta.
"Har FIRE rörelsen någon utopi?" frågade min vän. Finns det? Det mesta går ut på att navigera och skapa sig en plats som fungerar i detta samhälle. Finns det någon end game? Hur ser ett idealiskt samhälle ut utifrån ett FIRE perspektiv?
Är det ett slags fritt-high tech-amish-samhälle? Vad är ert idealsamhälle? Hur borde det se ut? Hur ser FIRErörelsens utopi ut?
/Eva
Jag tror din vän har en poäng med att det finns ett grundläggande självförverkliganden del för de flesta individer inom rörelsen. Att vi strävar efter en målbild där vi själva uppnår någon form av högre existens, idealjaget, som man iaf tror ska ge den ultimata lyckan.
Men. Är det egoism? Möjligtvis en etisk egoism där man agerar utifrån sitt egenintresse. Men skulle det vara utmärkande från övriga människors agerande i så fall och är det någon som särskiljer FIRE-rörelsens livsåskådning från tex svennebanans agerande. Likaså kapitalism som råkar vara det rådande systemet. Jag ser FIRE-rörelsen som en form av reaktion, en form av defensiv boxar som kontrar slagen från sin motståndare. Hade det rådande systemet sett annorlunda ut hade även verktygen eller ”kontringarna” sett annorlunda ut. Möjligheten till avkastning på investeringar och världens börser finns där, vare sig FIRE finns eller inte. Kapitalism är helt enkelt bara spelplanen.
Men för att svara på frågan om vad FIRE-rörelsens utopi är så tror jag svaren är lika många som individerna den består av. Eftersom jag tror det handlar om ett självförverkligande i grund och botten så strävar vi alla efter olika saker i olika grader. FIRE är bara en samling verktyg skapta för att utifrån det existerande systemet hjälpa människor uppnå den bild av sig själva de vill. Det finns ingen ambition av att ändra systemet, då skulle verktygen inte fungera tex och nya måste skapas. Men däremot finns en mänskligt behov av samhörighet och personer inom FIRE vill gärna att andra ska följa på deras resor så de tillsammans kan finslipa, diskutera och skapa nya verktyg och insikter. Det är vad jag tror iaf.
Samhörigheten är viktig för att få ideer och kunna finslipa sina undanmanövrar.
Utopidiskussionen kan också landa i politik. Det uppskattar jag med FIRE att det ändå är en opolitisk rörelse.
https://utbrytningen.blogspot.com
Gällande "kapningen" kanske kan tänkas att MP skulle haka på och med dem deras väljarbas där runt 78% jobbar inom public service, för att hjälpa kapningen på vägen. Problemet med miljöpartisterna är att de är alldeles för förtjusta i att flyga korta sträckor och måla sina båtar med dyr, miljöfarlig bottenfärg så de hade aldrig själva kunnat bli FI.