Kort svar: För mig handlar FIRE främst om ekonomisk frihet, inte om att sluta arbeta så tidigt som möjligt. Målet är att bygga marginaler som gör det möjligt att välja: byta jobb, gå ner i tid, ta en paus eller lägga mer tid på familj, hälsa och sådant som känns meningsfullt.
Varför FIRE? För mig började det inte med en sparkvot, en kalkyl eller en dröm om att aldrig mer arbeta. Det började måndagen den 4 januari 2016, med handen på dörrhandtaget hemma och en kropp som vägrade gå till jobbet.
Jag hade haft några skakiga år på jobbet och kämpat med att hålla ihop och prestera. Julledigheten hade varit lugn och jag tyckte att jag mådde ganska okej. Sedan tog det stopp. Jag kunde inte förmå mig att öppna ytterdörren.
Jag har skrivit mer om själva händelsen i min berättelse om att gå in i väggen. Det här inlägget handlar om vad som hände efteråt – och varför det så småningom ledde mig till FIRE.
Vad är FIRE för mig?
FIRE står för Financial Independence, Retire Early. Den enkla beskrivningen är att bygga upp en ekonomi där man inte längre är helt beroende av nästa lön. Men för mig har den första delen alltid varit viktigare än den andra.
Jag vill inte nödvändigtvis sluta arbeta. Jag vill kunna välja. Arbeta med sådant jag tycker är meningsfullt, kunna gå ner i tid, ta en paus om livet kräver det och slippa att varje beslut styrs av att nästa lön måste komma in på kontot.
Det är därför ekonomisk frihet för mig framför allt handlar om handlingsutrymme.
När livet saknade ekonomiska marginaler
När jag blev sjukskriven stod jag för ungefär 55–60 procent av våra inkomster och vi levde i praktiken upp hela hushållets inkomster. Vi hade ett relativt nyköpt hus och en kostnadsmassa som krävde att pengarna fortsatte komma in.
Det skapade en märklig situation. Jag behövde vila och få ordning på mig själv, men ekonomin påminde mig samtidigt om att jag egentligen behövde tillbaka till arbetet. Vi hade byggt ett liv med väldigt små marginaler för att något skulle gå fel.
Poletten trillade inte ner direkt. Men det skavde att jag inte bara kunde ta hand om mig själv. Oron för ekonomin och framtiden tog ibland mer plats än återhämtningen. Där någonstans började ett frö gro.
Hur vill jag egentligen att livet ska vara?
De kommande två åren arbetade jag mig tillbaka i en ny roll på jobbet, i en ny roll hemma och med en delvis ny självbild. Samtidigt började jag fundera mer systematiskt på var jag faktiskt lade min tid, mina pengar och min energi.
Jag hade alltid sagt att familj, hälsa och vänner var viktigast. Problemet var att mitt sätt att leva inte riktigt stödde det påståendet.
Det är en tanke jag fortfarande tycker är användbar: skriv ner vad du säger är viktigast i livet och jämför sedan med vad kalendern, kontoutdraget och din mentala energi visar. Om de två bilderna ligger väldigt långt från varandra finns det åtminstone något att fundera på.
För mig skevade det rejält. Jag gjorde för lite av det som fick mig att må bra. Stressen följde med hem och jag isolerade mig mer. Det var inte ett liv jag ville optimera genom att bara bli bättre på att uthärda det.
FIRE blev ett sätt att skapa luft i livet
I sökandet efter ett annat sätt att leva hittade jag FIRE. Inte som en färdig livsfilosofi som löste allt, utan som ett konkret ekonomiskt verktyg för att få mina värderingar och min vardag att närma sig varandra.
Jag ville inte att våra konsumtionsmönster skulle binda oss så hårt till lönearbete att vi saknade alternativ om något hände. Jag ville kunna lugna ner livet, lära mig nya saker och vara mer närvarande med familjen. Jag ville kunna arbeta med sådant jag tycker är meningsfullt även om det inte ger maximal lön.
Jag ville ha ork över till nyfikenhet.
Och framför allt: jag ville ha valmöjligheter och luft i livet.
Ekonomisk frihet handlar om mer än att sluta jobba
Det är lätt att göra FIRE till en tävling om sparkvot, portföljstorlek och vilket år man kan säga upp sig. Jag förstår fascinationen – siffrorna är konkreta och lätta att mäta. Men för mig blir FIRE ganska ointressant om man tappar bort frågan om vad friheten ska användas till.
Jag har senare skrivit om vad som är lätt och svårt med FIRE och om hur mycket tid vi faktiskt har kvar och vad vi prioriterar. Samma tanke går igen: pengar är användbara därför att de kan köpa handlingsutrymme och tid, inte för att ett stort tal på ett konto i sig gör livet bättre.
Det är också därför tanken på att arbete ska kännas meningsfullt har återkommit så många gånger här. Målet för mig är inte ett liv utan arbete. Målet är att ekonomin inte ska tvinga fram ett liv som går på tvärs mot det jag tycker är viktigt.
Varför FIRE? För att kunna välja
Så om jag ska svara kort på frågan i rubriken är det detta: FIRE ger oss möjlighet att bygga marginaler innan vi behöver dem.
Marginal att klara en sjukskrivning. Marginal att säga nej. Marginal att byta jobb, gå ner i tid eller bara låta ett dåligt beslut mogna några månader innan man fattar nästa. Och marginal att lägga mer tid på människor och saker som faktiskt betyder något.
Jag började alltså inte med FIRE för att fly från arbetslivet vid en viss ålder. Jag började därför att jag hade upplevt hur det kändes att behöva en paus men samtidigt vara ekonomiskt beroende av att livet fortsatte precis som vanligt.
Det vill jag inte vara igen.
Om du vill börja från början finns min berättelse om att gå in i väggen och behöva rita om kartan. Läs också varför jag bloggar och mina tankar om att ta sig ur ekorrhjulet.
Summerar upp det väldigt väl. Du är på rätt spår, har målen uppsatta och kommer närmare för varje dag, njuter av nuläget trots kontorsbåset, livet är ganska fantastiskt men en kan inte släppa lös själen förrens friheten är uppnått och vägvalen blir oändliga hur tiden ska fördelas.
/Sofokles
Tänk att du kommit så långt på bara några år.
Livet är det viktigaste. Hitta ett sätt att leva det till fullo.
Känns som att ni hittat rätt.
Det är inte många som gör det.
Mvh PB?
Du har alltid balanserade och välformulerade inlägg. Gillar granden av personliga inlägg, vilket från mig att dra en lättnadens suck från alla torftiga "ekonomiska inlägg". Det finns mer i livet än pengar.
Mvh VÄL
Jag förstår er situation - det är för jäkla kämpigt för båda parter när en trillar i väggen. Jag är glad att vi landade på fötterna men resan hit var tuff.
Tycker det är så bra att du skriver om din utbrändhet så opretentiöst och lite mer trevande än tvärsäkert.
Varit sjukskriven för utbrändhet på tidigare jobb och valde att sluta på mitt senaste jobb för jag såg vad som var på g att hända (och handfallenheten från de ovanför). Minns paniken när psykologen på företagshälsovården frågade mig vad jag tyckte var viktigt i mitt liv och jag kände att svaren inte var mina egna välgrundade utan bara klichéer. Men lika befriande var det när läkaren undervisade mig om friheten att äga en skruttig bil, jobba lite och sa att diagnosen var "duktig flicka - ja, alltså, det behöver du ju sluta med omgående".
Gillade din kommentar på EBs blogg och kände starkt igen mig. Själv var jag en indie kid som lyssnade på Sonic Youth, Pavement och annat bra. Har alltid tyckt om att leva lite bredvid på mitt eget sätt och det finner jag i FIRE. När jag började jaga medelklassens kattguld sa kroppen till. Nu pirr och finurlighet.
Är vi inte många som har haft utmattningsdepression i FIRE gänget? Eller ser det ut så här i samhället?
Att också vara så prestigelös att kunna säga att "man kan ta vilket jobb som helst" är man home free.
Hur ser planerna ut framöver?