Gemensam eller delad ekonomi i en relation har inget universellt rätt svar. Det viktiga är att modellen upplevs rättvis, är enkel att leva med och inte gör varje enskilt köp till en förhandling.
Det här inlägget skrevs 2019. Vår egen lösning har förändrats över tid, men frågan är fortfarande relevant.
Så började vi
När jag och fru IGMR blev tillsammans hade vi separata ekonomier. Det var logiskt: hon studerade, jag arbetade och jag ägde lägenheten vi bodde i.
Att dela alla kostnader 50/50 hade däremot inte känts särskilt rättvist med så olika inkomster. Vi började därför dela kostnaderna mer efter förmåga.
Med tiden blev ekonomin allt mer gemensam. När vi flyttade till radhuset 2015 förenklade vi systemet rejält: inkomster, räkningar och sparande hanterades i praktiken som ett gemensamt hushåll.
Problemet med total gemensam ekonomi
När vi började spara aggressivt mot FIRE blev en svaghet tydlig. Om nästan allt som blev över fördes till sparandet fanns ganska lite kvar till spontan konsumtion.
Då blir det lätt att två vuxna börjar diskutera enskilda köp som egentligen inte borde kräva styrelsemöte.
Vår lösning: gemensamt plus egna pengar
Modellen vi landade i var enkel: hushållets stora ekonomi är gemensam, men båda har också egna pengar att disponera fritt.
- De stora målen – boende, mat, barn, sparande och resor – planeras tillsammans.
- Små privata prioriteringar behöver inte motiveras för den andre.
Det viktiga är inte exakt hur stor den privata summan är. Det viktiga är att båda upplever nivån som rimlig.
Fyra vanliga modeller
- Helt separat: var och en betalar sin del.
- 50/50: gemensamma kostnader delas lika.
- Proportionellt: gemensamma kostnader delas efter inkomst.
- Gemensamt med egna fickpengar: huvuddelen är gemensam men båda har ett eget utrymme.
Vilken modell som fungerar bäst beror på inkomster, ägande, barn, juridik och personlighet. Rättvisa behöver inte betyda exakt lika många kronor.
Det viktigaste är att friktionen försvinner
En bra ekonomisk modell ska helst göra vardagen enklare. Den ska hjälpa paret att fatta stora beslut tillsammans utan att skapa onödig kontroll kring små saker.
För oss passar det väl ihop med vår antibudget: gör de stora valen gemensamt, automatisera sparandet och lämna lite frihet i systemet.
Gemensamt lönekonto som vi betalar räkningar ifrån och sätter över månadens matbudget till gemensamt matkort. Därefter ser sambon till att ha tillräckligt med fickpengar på sitt kort för att klara sig månaden ut. Jag tycker det är mer bekvämt med kreditkort så jag kör med det (ger dessutom lite bonuspoäng), så det blir ju en del av räkningarna som betalas månaden efter.
Alla pengar som blir över på lönekontot efter räkningar och påfyllning av matkonto och fickpengar går till våra gemensamma investeringar.
Vi har såklart ett buffertkonto som fylls på till förutbestämd lägstanivå innan investeringar om vi av någon anledning har tvingats nalla av detta. Något som inte hänt på länge...
Har hittills aldrig varit något bekymmer att vi gnällt på varandras inköp. Vi har ett gemensamt mål att så snart som möjligt bli fria och vet vad som krävs för att nå dit. Vi har helt enkelt valt att lite på varandra och att de inköp vi gör är rimliga och förenliga med vårt gemensamma mål.
Med en ordentlig samsyn på vad som är värt att offra och vad som man verkligen vill unna sig på vägen till FIRE tror jag sällan det kommer behöva bli diskussioner kring enskilda inköp.
Ett annat exempel är när jag köpt kaffe på extrapris för att morgonen därpå se henne brygga alldeles för mycket och alldeles för starkt kaffe. Men detta löses ju inte av proportionellt delad ekonomi heller, tycker bara det är ett roligt exempel på hur det kan gå.
~Frilosofen
Man måste få ha lite svängrum och det får vi nog ta och skapa. Det blev lite för gemensamt.
Jag skulle aldrig i livet gå med på ett upplägg där jag inte hade en egen kassa att disponera helt utan information eller diskussion. Sen kan man diskutera hur stor den ska vara och i princip vad den ska täcka (alternativt vad den gemensamma kassan INTE täcker).
Under uttagsfas har jag funderat på om det finns någon funktion på t.ex en nätbank att göra automatiska överföringar från portföljen till sitt bankkonto den 25:e samt spärra möjligheten att logga in fler än 2ggr per år. Pengarmaskinen på Avanza blir som en arbetsgivare som betalar ut lön fast utan prestation :) Utdelningarna fylls på varje månad och kassan som skapats under året gör uttag året därefter.
Om jag får tillägga ett förslag för att skapa ännu mer huvudbry. Kör man :
70 % Avanza Global
30% Avanza Zero
Så kommer totala avgiften landa på 0,07% för portföljen. Nu börjar förvaltningsavgiften nära sig Vanguards VTSAX på 0,04%
Jag är väl i lite samma sits som dig. Jag tjänar mer än vad maken gör, han har dock dyrare behov än vad jag har och ibland måste jag tillåta honom att shoppa lite för att han ska vara lycklig. Men när tusenlapparna rasslar iväg (tur att det händer sällan) brukar jag svälja hårt och ta något ångestdämpande, t.ex. ett glas vin. Nä skämt å sido (även om det är helt sant) så tror jag att det bästa ändå är att köra helt och hållet gemensam ekonomi. Då känner båda ett ansvar för att spara och alla utgifter blir gemensamma istället för "mitt" och "ditt". Vi har ett gemensamt lönekonot och varsina kreditkort kopplade till samma kredit. Hittills har det funkat bra och vi har aldrig bråkat om pengar.
Morsan
Helt separat och betalar hälften var av mat o boede. Har alltid haft så trots att inkomsterna har varierat p.g.a föräldrar- och tjänstledigheter. Fördelen är helt klart att man inte behöver be om någons tillåtelse när man vill bränna pengar. Båda har ju sina svagheter. Jag är betydligt mer intresserad av sparande och FIRE och är den som har den lägre inkomsten.
Tacksam för alla kommentarer och kloka tankar i denna tråd. Det var precis detta jag behövde och jag tror att det blir en fin utgångspunkt för en diskussion om vår framtida set up.
Vi har gemensam ekonomi. Gifta och 2 barn tillsammans så skulle kännas konstigt om alla pengar in inte är familjens pengar.
Jag upplever inte att det är några problem.
Vi har inga problem med den andres nöjen eller val att gå ut och äta med någon kollega eller kompis med jämna mellanrum.
Men de saker vi gör på tu man hand är sällan dyra så kanske därför det fungerar så bra.
Men ett eget nöjeskonto låter väl vettigt. Akta bara så det inte blir "bråk" om vilka kostnader som ska tas från det kontot.
Mvh PB?