Jag avregistrerar mig från sociala medier. Någonstans kring nyår 2017/2018 hände det saker. Jag och fru IGMR bestämde oss för att skippa uteluncherna, jag tog ett godisfritt år (som är förlängt - kanske 4 ever) samt att jag avregistrerade mig från Facebook, Youtube och Instagram.
Sociala medier
Dessa tre tjänster tog upp för mycket av min tid. Facebook hängde också kvar eftersom jag hade en rädsla att jag skulle missa olika event om jag inte fanns där. På Youtube följde jag massor av kanaler som höll på med renovering, wood working och annat. Lärorikt men jag började sitta lite för tvångsmässigt framför TVn för att följa dessa kanaler. Instagram satt jag mest och scrollade i flödet och annat.
Lägg därtill att jag slösurfade på mobilen, kollade mail och så vidare. Det blev för mycket! Sagt och gjort. Mina konton sades upp och jag satte en spärr på min Iphone som dels gör att jag har 15 minuters att göra annat än att ringa per dag, och dels att Safari är spärrat. Jag kan alltså inte surfa på min telefon längre.
Detta med att helt sluta med saker har blivit lite min grej. Jag har svårt att skära ner och moderera. Att bara sluta tvärt och helt ger mig sinnesro och jag kan gå vidare i livet.
Instagram har letat sig tillbaka en gång men togs bort igen. Jag är inte odelat positiv även om jag tycker det är en rolig tjänst. Det är lätt att fastna. Det är lätt att tänka att en bild är till Instagram istället för att bara ta bilden. Trots att jag har raderade appen på mobilen och bara hade tillgång via datorn skavde det.
Ett år utan sociala medier?
Har jag missat något under ett år utan sociala medier? Nej det har jag inte - jag har dock vunnit tillbaka massor med tid och fokus. Jag tror inte att jag har missat något event, och har jag det så är det fine.
Hur gör ni med sociala medier? Är jag galen som avregistrerar mig från sociala medier? Fräser ni omkring på dem som om det inte fanns någon morgondag eller är ni mer restriktiva?
Överlag så är det väldigt skönt att inte ha ett flöde att sitta klistrad vid så kör hårt, men var inte rädd för att använda det som vilket verktyg som helst heller!
https://utbrytningen.blogspot.com
Speciellt Instagram är ett fint verktyg och många verkar bara där. Problemet är den där lilla knappen som gör att man kan hitta andra och liknande inlägg. Den lockar mig för mycket. Jag är en sådan som fastnar helt enkelt.
Å andra sidan får jag mycket inspiration och också en möjlighet att visa hur ett "sparsamt vardagsliv" kan se ut. Att kunna erbjuda ett mer vardagligt alternativ än bloggen.
Det du skriver om FB och olika communityn - det är ett litet problem eller vad man ska säga. Choose FI scandinavia finns där tex och det hade jag velat medverka i på någåt sätt. Jag fick faktiskt reda på idag att jag missat en reflexlöpning häromkvällen.
/A
Jobbtelefon har jag en smartphone men där har jag bara träningsappen och spotify som egna appar. Har aldrig varit registrerad på Fejjan, Instagram eller liknande. Insåg tidigt att detta vill jag inte vara en del av. /kryddpåfyllaren
"Har aldrig varit registrerad på Fejjan, Instagram eller liknande. Insåg tidigt att detta vill jag inte vara en del av."
Gäller mig med!
Senaste tiden har jag dock funderat om jag inte blivit beroende av bloggläsande och att kommentera lite för mycket istället.
Har full förståelse för att det kan vara enklare att helt sluta med något än att försöka dämpa ett beteende. Det kräver mer disciplin att vara måttlig än att lägga ned något helt. Måttligheten kräver vaksamhet, men om man slutat är man skyddad av blotta frånvaron av frestelsen. Låter som den nyktra alkoholistens relation till alkoholbruk...
/Eva
Eva - godis och smarta telefoner är mina laster. Diciplin kan jag ha i perioder men tar mig allt som oftast ett återfall när det är moderation som är lösningen. Nä cold turkey och sinnesrobönen är nog det enda som verkligen fungerar för mig.
Vad gäller telefon kan man ju ha en snygg en ändå. Den där som Schyffert visar upp är ju alldeles passé. Jag har en svart och enkel Nokia C2 från 2011, spärrade internet på den direkt efter köp.
/Eva
Anonymiteten gör ju klart sitt för möjligheterna att vara öppen. Jag tror dock att utmattningssyndromet har gjort att jag är tvungen att släppa garden och öppna upp mer för att förbli frisk. Hela min tanke med bloggen var just att vara öppen och visa sprickorna.