· Livet

Det andra berget – mening efter framgång och FIRE

Det andra berget är David Brooks bild av vad som kan hända när de vanliga målen – karriär, status, pengar och prylar – inte längre känns som hela svaret. Jag fastnade för den eftersom den ligger nära en fråga som ofta dyker upp kring FIRE: vad händer när man väl har skapat friheten man strävat efter?

Världen säger till oss att vi ska driva vårt eget intresse: karriärvinster, hög status, fina saker – sådant som går att ta på och mäta. Från det att vi föds fostras många till att vilja lyckas, äga och få det bra. Huset, karriären, bilen och varför inte båten, sommarstugan, husbilen och allt annat.

Men någon gång under resan dit, eller när man faktiskt uppnått en del av det där, kan man upptäcka att det inte riktigt är det man vill bygga livet kring. Mål, värderingar, ansvar, familj, gemenskap och engagemang börjar väga tyngre. Att göra skillnad på andra sätt än det materiella, både för sig själv och för andra.

Det ena utesluter förstås inte det andra. Problemet uppstår snarare när det första bergets mål får stå som slutstation.

Det första berget

Vi anstränger oss, klättrar och får det bättre. Sedan kanske man stannar där. Man har det bra men det smyger sig på en känsla av att något fortfarande saknas.

Trots att alla yttre förutsättningar för att må bra finns är vi inte nödvändigtvis nöjda. Vi har klättrat upp för det enda berg vi sett och nått toppen. Problemet är bara att när vi står där och spejar ser vi ett till jävla berg – högre och betydligt svårare att mäta.

Eller så händer något på vägen upp. Man blir sjuk eller går i väggen. Någon anhörig blir dålig. Man blir arbetslös eller pensionär. Kanske når man FIRE eller något annat långsiktigt mål och upptäcker att målet i sig inte berättar vad man ska göra med resten av livet.

Nu då?

Det andra berget

David Brooks andra berg handlar mindre om individuell framgång och mer om förpliktelser och mening: relationer, arbete eller uppgifter som känns viktiga, gemenskap och värderingar som faktiskt får konsekvenser för hur man lever.

Jag skrev tidigare om Maslows behovstrappa som om man först måste beta av de lägre stegen innan man kan börja fundera på sådant här. Så enkelt är det förstås inte. Men det är ändå lättare att ägna energi åt mening och självförverkligande när de mest grundläggande problemen i vardagen inte tar all kraft.

Det är också därför jag tycker att metaforen passar så bra ihop med FIRE. Pengarna kan lösa vissa problem och skapa handlingsutrymme. De kan köpa tid. Men de berättar inte vad tiden ska användas till.

FIRE löser inte berg nummer två

Det skrivs ofta i FIRE-kretsar att sparandet och matematiken är den enkla delen. Det mentala och mjuka är svårare. Jag håller med.

Att nå ekonomisk frihet är ett ganska tydligt projekt. Sparkvot går att räkna på. Kapital går att mäta. Ett målbelopp går att skriva i ett kalkylblad. Men hur lever man ett gott liv som fungerar över tid? Hur hittar man mening i en helt vanlig tisdag när jobbet inte längre behöver vara den stora strukturen?

Jag tror att några av pusselbitarna är ganska återkommande: relationer, gemenskap, ansvar, skapande, lärande, ett visst mått av självbestämmande och något man upplever som meningsfullt arbete – betalt eller obetalt. Men hur bitarna ska sättas ihop är nog högst individuellt.

Det här är också en av anledningarna till att jag tycker att FIRE är lätt och svårt på helt olika sätt. Det är en sak att frigöra tid. En annan att bygga ett liv man faktiskt vill fylla den med.

Det andra berget – bergstopp i Zion National Park
Fru IGMR pekar ut riktningen. Denna topp ligger i Zion National Park. Utah är rätt drömmigt.

Vilket berg befinner jag mig på?

När jag skrev det här första gången upptog de här tankarna mycket av utrymmet mellan öronen. Målet FIRE var inte avklarat, men vi hade fått till en vardag och en process mot större frihet som kändes hållbar.

Det jag gillar med bilden av två berg är att den påminner om att ekonomisk frihet inte behöver vara slutmålet. Den kan lika gärna vara infrastrukturen som gör det lättare att välja vad man vill ägna mer tid, ansvar och engagemang åt.

Och kanske finns det ingen slutlig topp på det andra berget heller. Förutsättningarna förändras under livet. Det som känns meningsfullt vid 40 behöver inte vara samma sak vid 60. Men det är en betydligt intressantare fråga än vilken bil eller titel som signalerar att man lyckats.

Vilket berg befinner du dig på?

Inspirationen till inlägget kommer framför allt från The Second Mountain av David Brooks och Everything Is F*cked av Mark Manson.

Fler boktips finns här.

IGMR

12 kommentarer

  1. Peter S
    Hej! Min fina text som jag skrev försvann såklart... Befinner mig på berg nr2 ett par år framför dig/er. Känner mig lugn och trygg i att titta på utsikten på berg nr2. Fokuserar på litenheten i många situationer och trivs bra med det. Vi följer inte längre given mall. Prestationsångest tas ut i löpspåret eller i pull-up ställningen. Det är ju väldigt lätt hänt att bara byta livsmall, låt vara till en mer hållbar, men ändå. Låt saker ta tid är ju lättare sagt än gjort men blir ändå mitt råd till dig/mig.
    1. HerrIGMR
      Ah. Det låter skönt. Tror också att en av nycklarna är att krympa förväntningarna eller kanske kalibrera sinnet till njutning i vardagen och i det enkla. Instragramlivet gör det svårt att nå bergstopp nummer två. Det där med tid är också viktigt. Att pensionera sig från en dag till en annan eller vinna en lotterivinst kan vara tufft. FIRE preppar ju en under tiden. Lite som att få barn. De där nio månaderna är en bra tid att ställa om huvudet.
  2. FruEfficientBadass
    Bra text! Kan man översätta det till "stora" livet vs. "lilla" livet? Tänker ofta på det, att det är så bakvänt. För min del levde jag verkligen som att det som kallas "stora" livet: JOBBET, detta poänglösa härke som ingen minns att man jobbat på något år efter att man slutat, var det centrala och att allt annat var perifert. Som familj, själen, den fysiska kroppen man bara får en uppsättning av. Eller konsten, världen, musiken, att DE sakerna skulle vara små strössel på jobbkakan, när det är precis tvärt om. Familj, själ och konst först, sen lite gigg om man känner för det. Älskar FI.
    1. HerrIGMR
      Jag tror nock att man kan det. Du har ju skruvat på livet och slagit läger på berg två. Fyllt livet med mer av det goa som gör att man mår bra och då och då kan känna lycka.
  3. MrD
    Jag tror att det alltid kommer en ny topp och att man till slut inser att det är resan dit som är det som skapar värde i livet
    1. HerrIGMR
      Jag låg just och funderade över detta igårkväll. I och med att livet är som det är, dvs förutsättningarna ändras hela tiden tror jag att främst berg två ändrar skepnad. Samtidigt är jag ändå rätt övertygad om att vi är kodade för att må bra av vissa grundläggande saker, som just gemenskap, värderingar som genomsyrar ens handlingar, mål, ansvar, lärande, skapande, arbete. Kanske är det mixen som ändras.
    2. Flow FI
      Fint att läsa att ni befinner er på rätt stig. Tror likt MrD här ovan inte på att vi når fram till en topp men det är ju viktigt att vi väljer resan medvetet och inser att förändring alltid är möjlig. När det gäller Maslows behovstrappa kan vi ju vara lite försiktigt kritiska mot den. https://www.vof.se/folkvett/ar-1999/nr-2/maslowmyten/
      1. HerrIGMR
        Förutsättningarna ändras hela livet så kanske är det så att man får kämpa för att hålla sig kvar på topp två.
  4. The Dividend Story
    Väldigt intressant! Jag känner samma som er och går i samma tankar. Jag har pratat en del om att starta en stiftelse och därigenom bidra till saker jag brinner för etc. Att hjälpa andra är något som inspirerar och motiverar mig. Zion National Park är för övrigt indeed en trevlgi plats :) Ha en fin dag!
    1. HerrIGMR
      Jag har sett att du skriver om stiftelsen. Det känns som ett väldigt berg tvåigt projekt ;) Kul att följa ditt arbete med den. Och Zion... fasen vad jag vill tillbaka.
  5. mdmk
    Ska göra en snabb oplanerad exit långt tidigare än planerat, men har bestämt mig för att de kommer bli bra och att jag tar de som de kommer, tror som ovan att vägen dit är målet med resan. Jag har ställt upp och slitit i många år men de var de val jag gjorde med den insikt jag hade då, nu har jag fått ny insikt och ser fram emot att göra mer med familj och hitta tillbaks till några vänner man tappat där man tyvärr valde jobbet istället för socialt liv.
    1. HerrIGMR
      Det låter väldigt sunt med tanke på vad du skriver mot slutet. Låter som om jag kunde sagt det själv även om min exit var från chefandet till specialist. Patron ur eller stor-exit kommer senare. Lycka till!

Nya kommentarer

De äldre kommentarerna finns kvar ovanför. Vanliga kommentarer publiceras direkt; misstänkt spam och känsligt innehåll granskas först.

Hämtar kommentarer …

Skriv en kommentar

Du svarar

E-postadressen visas aldrig. Automatiskt spamskydd är aktiverat.